Bakgrund

Slaget vid Stäket är en stor historisk händelse,inte bara för Saltsjöbaden 
och Stockholm utan för hela Sverige. Om inte de svenska styrkorna hade
motat bort ryssarna 1719 hade vi kanske pratat ryska idag.

Baggensstäket är ett av de två inlopp som finns om man ska färdas med 
båt in till Stockholm. Här följer historien om slaget vid Stäket:

Efter Karl den tolftes död 1718 försökte den svenska regeringen sluta 
fred med landets fiender. Förhandlingarna gick bra med England-Hannover,
Preussen och Danmark,men Ryssland ville ha de svenska östersjöprovinserna.
Detta kunde inte den svenska regeringen gå med på utan sökte stöd hos 
England för att göra en gemensam aktion mot Ryssland. Samtidigt hölls s.k
skenförhandlingar för att förhala tiden. Då bestämde sig tsar Peter för att
skicka sin flotta mot Sverige.

Den ryska flottan som bestod av 30 stora örlogsskepp och 150 galärer medförde
sig en bessätning av 30 000 man och ett 100-tal hästar. Hela flottan samlades utanför Åland
och styrde sin kos mot Sverige.

På den svenska sidan hade man snabbt fått reda på vad som skedde.
Den 11 juli iakttogs den ryska flottan  vid Söderarm längst ut i
Stockholms norra skärgård. Den ryska flottan delade på sig för härjningar
utmed kusten. En eskader vände norrut mot Gävle, en liten eskader gick in
i Nämdöfjärden och Baggensfjärden men huvuddelen seglade söderut för
att ödelägga den Östgötska och Sörmländska skärgården.

Överallt brände ryssarna ner gårdar, förråd, gröda och skog. Under 6 sommar-
veckor förstörde de för 2 milj. daler silvermynts värde. På morgonen den
27 juli var hela Stockholm i alarm, man hade fått veta att fienden var vid
Stäket en och en halv mil från huvudstaden.

Svenskarna hade förutsett att ryssarna skulle ta sig in till Stockholm via 
Vaxholm och därför placerat sina styrkor där. Men när svenskarna hejdade
ryssarna vid Vaxholm fortsatte de ryska styrkorna mot Baggensfjärden och
Baggensstäket, vilken nu var den enda väg de kunde ta för att komma in till
Stockholm.

Inloppet till Stäket hade korkats igen av Baltzar von Dalheim, en av huvud-
personerna i Slaget vid Stäket. En bit in i Stäket, vid Knapens hål där sundet
är som smalast, hade man ordnat en spärr med tre sänkta skutor fyllda med
sten. Ytterligare en bit in hade Dalheim lagt några pråmar med kanoner 
ombord. På varsin sida om Stäket hade man anordnat  kustförsvar som
var skyddade av en befästning. Dalheim förde befäl över sk männingssoldater.
Det var ungdomar på 15-16 år som led av svält och sjukdomar. Dessa
ungdomar skulle nu försvara huvudstaden.

Slagets förlopp

På morgonen den 13 augusti trängde den ryska galärflottan med 6000 man in
i Ingaröfjärden. Klockan två på eftermiddagen fick Södermanlands regementes
chef order att skynda sig med sitt fotfolk till Stäket. Regementets ordinarie 
styrka var på 1200 man men nu kunde man endast ställa upp med 700 man.
Man hade dock en mycket krigserfaren överste -  Rutger Fuchs.

Klockan fyra på eftermiddagen hade 6000 ryska soldater stigit iland på båda 
sidorna om Stäkets mynning. Den ena gruppen marscherade snabbt framåt
men stoppades genom beskjutning. Överste Dalheim befann sig på "fel" sida
om Stäket men lyckades snabbt ta sig över med båt till andra sidan.
Där tog han befälet och satte in männen från pråmarna i striden och lyckades 
tvinga ner ryssarna till stranden.

På andra sidan bjöd ryssarna på svårare motstånd eftersom de var utrustade
med handgranater. Men svenskarnas förberedelser gjorde att ryssarnas eld-
bollar inte nådde fram. När ryssarna inte lyckades på land tog de sjövägen.
Fem galärer rodde in i sundet och sköt mot värnet men mötte hård eld från
svenska kanoner.

Dalheim satte in alla trupper han hade och under fyra timmar slogs man ute i skogen. Dalheim och hans ungdomssoldater hejdade ryssarna så länge att
undsättning hann fram. Klockan sju på kvällen var fotfolket från Söder-
manlands regemente framme. Det var verkligen i sista stund de kom fram.
Ryssarna hade satt iland 6000 man och dessa soldater hade ställt upp sig i
två linjer.

När de svenska styrkorna hade kommit upp på ängen där ryssarna stod 
började de omedelbart skjuta. Ryssarna som stod tätt intill varandra föll 
som tändstickor. Svenskarna hade bara 24 skott per man och för en liten 
stund såg läget mycket kritiskt ut men även det klarade svenskarna på ett
mycket bra sätt. Sent på natten hördes marschmusik och sörmlänningarna
förstod att förstärkningen från Västmanland och Dalarna var på väg.
De svenska styrkorna fick ordern: värjorna ut! Soldaterna gick fram i ett
våldsamt anfall och de ryska styrkorna, som aldrig hade mött något motstånd,
kunde inte göra annat än att dra sig tillbaka. På den svenska sidan stupade 
30 man och 71 sårades. På den ryska sidan supade över 440 man.

Jag har nu berättat om hur 700 sörmlänningar kunde stå emot 6000 ryssar.
De som stått emot ryssarna vid slaget upphöjdes till gudar i huvudstaden,
men överste Dalheim och hans männingssoldater glömdes helt bort.
Först 1905 när monumentet restes över de män som kämpat mot ryssarna
nämdes i första hand överste Dalheim.