Saltsjöbanan invigdes den 1/7 1893 av Oscar den andre. Helt klar var inte järnvägen förrän 23/12 1893 då linjen genom Stadsgårdstunneln kunde tas i bruk. Det självklara komunikationsmedlet för ett så omfattande samhälle som det Knut Agaton Wallenberg hade i tankarna var just järnvägen. De första fem ångloken på Saltsjöbanan beställdes 1892 hos AB Atlas i Stockholm. Dessa lok var något säregna, de var utrustade med en panna av Letz:s patent. Man köpte också 9 boggievagnar. De första loken var inte tillräckligt starka, de kunde bara dra 2 personvagnar och en resgodsvagn.

Ett av de första ångloken på Saltsjöbanan

Trafiken på Saltsjöbanan blev redan från början betydande. Flera orter växte efter hand upp, och kraven på renare och snabbare tåg ställdes inte minst i tidningarnas insändarspalter. 1913 började man med eldrift. Till en början blandades el- och ångtrafik. Numera är Saltsjöbanetågen endast eldrivna. I slutet av 60-talet övergick Saltsjöbanan i SL från Wallenbergfamiljen. Ett av de största problemen för SL var att hitta nya vagnar, ett förslag var att köpa in gamla respektive nya danska vagnar. Men SL hade beställt för många tunnelbanevagnar så det blev några över. De nya vagnarna som skulle trafikera Saltsjöbanan blev ombyggda tunnelbanevagnar.

I dag skulle många inte klara sig utan ett sådant viktigt kommunikationsmedel som just Saltsjöbanan. Därför vore en nedläggning förödande för oss som bor i Nacka kommun. Saltsjöbanan är också en viktig förbindelse med vår underbara skola. Utan Saltsjöbanan skulle många av oss vara tvungna att gå upp mycket tidigare på morgonen. Det är därför vi har valt att skriva om Saltsjöbanan.