ORISSA INDIEN

 
Fadderskapsprojekt i Orissa, Indien 2005

Förståelse och medmänsklighet
Utdrag ur LPO 94
Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränser ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna, och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där. Ett internationellt perspektiv slutligen, är viktig för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser.



Historik
Orissa är en av de fattigaste staterna i Indien.
Nära hälften av befolkningen lever i s k tribalareas, d v s registrerade statområden där majoriteten av befolkningen lever under existensminimum och saknar till stor del tillgång till såväl hälsovård som vatten och utbildning. 
1973 öppnade organisationen Manoj Manjari Sishu Bhawan ett barnhem i staden Keonjahrgarh.

 

 

 

I slutet av 70-talet vidgades verksamheten till att omfatta primär- och hälsovård i byarna runt Keonjahrgarh. Parallellt med hälsoprojektet startade MMSB ett utbildningsprogram med målsättning att förse barnen i byarna med skolutbildning, 1982 byggdes den första skolan. 1986 gick SIDA in och har bidragit till projektet för ytterligare fyra skolor fram till juni -97. 
1986 togs det första spadtaget i Sidhamathskolan, en skola för blinda och dövstumma barn.
Skolan ligger i utkanten av Keonjahrgarh.

 

 



 

Namaste!

En vecka kvar till höstmarknaden. Arbetet är redan i full gång. Reklamlappar delas ut under dagen. Barnen målar skyltar, väger grönsaker och frukt, de bakar både i skolan och hemma, pysslar och har för övrigt många idéer tillsammans med personalen. Många barn har varit med förr och vet precis vad som ska göras och har stora förväntningar. Åk 1-3 säljer frukt och grönsaker, fyrorna  har chokladhjul, lotterier och loppmarknad, femmorna säljer bröd, sköter cafeterian och delar ut gratis mellanmål till alla elever. Sexorna till slut ordnar alla möjliga aktiviteter för dem som inte säljer. Det blir verkligen en annorlunda dag. Hälften av förtjänsten går till skolan, den andra hälften sänds som bistånd till vår fadderskola, Sidhamathskolan, i Indien. Mycket har inköpts och förbättrats på skolan som t.ex. räkneplattor till de blinda barnen, tillbyggnad av en skolsal, vattenpump, sängkläder, toalett och tvättrum, inköp av gasolspisar och  belysning runt skol- och sovhus för att hålla undan de vilda elefanterna. De senaste åren har biståndet blivit ca 10.000 kr. Nu finns det önskemål att det ska byggas en ramp från skolhuset till elevhemmen till hjälp för de blinda barnen. Ett annat önskemål är att man bekostar en teckensspråkslärares lön och uppehälle ett år framåt.

 

 

Här följer en rapport om Jarlabergs skolas fadderskola i Indien. Skolan tillhör organisationen Manoj Manjari Sishu Bhawan liksom fem djungelskolor och ett barnhem. Järla och Eklidens skola sponsrar de fem skolorna genom en årlig basar och dagsverke. Många barn på barnhemmet har fadderfamiljer i Nacka.

 

 

 

Sidhamathskolan är en internatskola för döva och blinda barn. Barnen kommer från närliggande byar, men hela Orissa är upptagningsområde. Barn med denna typ av handikapp är ofta bortglömda barn och får inte alltid möjlighet att gå i skolan. Skolan ligger mycket vackert i kanten av en större bergskedja i utkanten av staden Keonjahrgarh. Hela skolans område är inhägnat med tanke på bl.a. de vilda elefanterna. På skolan finns i dag 79 döva barn och 37 blinda barn. 

 

 

Nio lärare och åtta assistenter jobbar med de döva barnen. De allra flesta döva barn kommer till skolan som femåringar för att träna ljud i en förberedande skolundervisning. Barnen lär sig att läsa av på läpparna. Man tror att barnen blir mer integrerade med andra barn och vuxna om de kan läsa av på läpparna. Vi tror att teckenspråk är nödvändigt för att barnen ska kunna kommunicera med varandra. De hittar på ett eget teckenspråk. Lyckligtvis har det nu anställts en teckenspråkslärare på ett halvår med medel från Adoptionscentrums fond för övergivna barn. Härligt att man kan komma överens över kulturgränserna! De blinda barnen lär sig blindskrift och har till hjälp åtta lärare och sex assistenter.

 

 

Vid flera tillfällen har jag besökt skolorna med lärare och elever. Två av eleverna har gått här på Jarlabergs skola. Det är något alldeles speciellt att möta det engagemang och den värme som finns hos personal och elever, när vi kommer till Sidhamathskolan. Det krävs en otrolig koncentration hos barnen under lektionerna och skolan har en bra varierad undervisning. Den indiska skolan har mycket katederundervisning men just skolor för handikappade barn har mycket ”learning by doing”. Bland lärarna finns musiklärare, dramalärare, teckningslärare och gymnastiklärare. Orissa State betalar en del av lärar- och assistentlönerna. Vissa kostnader för barnen betalas också av staten som t.ex. mat och en del skolmaterial. Skol- och sovsalar står MMSB för vilket i sin tur delvis sponsrats av Jarlabergs skola. Barnen blir undersökta av Tribal Health Centre en gång/kvartal.


 

 

 

Gunilla Frankman 
projektansvarig